Jag ska bara iväg och titta...
Varför i hela fridens namn blev det just en prazsky krysarik ?
Ska ju inte sticka ut hakan och säga att jag funderat i evigheter på att skaffa hund, kollat runder hos olika kennlar, läst alla böcker som går att läsa om alla fantastiska hundraser, eller råpluggat om rasen som jag sedan köpte..
Det var en varm dag i juni, jag satt solo i min lägenhet och kikade på blocket, "Åhh hund, det måste jag kika på, valpar är ju såå söta!". Där satt jag och tittade och sucktade och konstaterade för mig själv än en gång att små hundar faktiskt är sötare. Har växt upp med både stora och små hundar..men när jag var liten så var det taxen Ronja som stal mitt lilla hjärta.
Storasyster klampade över några dagar senare med boken som alla som inte äger hund har i sin bokhylla, Bonniers Stora Bok Om Hundar. Jag kikade på smått och hittade en liten svart sak som påminde om en liten doberman valp. Åh så söt!
Kvickt in på blocket.se och vad hittar jag här i Skåne strax utanför Simrishamn, jo en 8 veckor gammal tik av rasen prazsky krysarik! Henne måste jag iväg och titta på. Ringde och frågade om tiken fanns kvar, jo då, både en tik och en liten hane. Men tiken va tingad och någon skulle komma och titta på den under kvällen.
Ringde min pojkvän och meddelade mina planer, tog min lillasyster i näven o föste in henne i hans bil: Vi skulle iväg och titta. Pengar hade jag, men dom skulle gå till vår kryssning i Karibien. Så något inköp av hund skulle det inte bli denna dag. Bara titta.
Väl nere så parkerade vi bilen. Sa hej och hallå till damen i dörren, stegade in och satte oss i soffan och hon sa åt oss att vänta kvar så skulle hon hämta dom små liven. Efter ett tag kommer två små knyten utspringande. Det kan ha varit det minsta och sötaste jag sett. Det var kärlek vid första ögonkastet.
Efter lite gos, mys och lek så reste sig kvinnan upp som kommit för att hämta tiken, skrev på papper och drog. Hanen va kvar. Han va ju dundersöt..men jag ville ju ha en tik.
Efter lite löst snack och massa frågor tackade jag för mig och begav mig ut mot bilen. Han va ju så söt. Men hade jag råd med en hund? Hade ju precis köpt en ny lägenhet. Hur ska det gå ? Kommer jag klara av livet som matte ? Min pojkvän lovade att stötta mig och lilla valpen till hundra procent.
Efter en lång stunds funderingar och en och annan tår så hittade bilen till en uttagsautomat. Sen hittade bilen faktiskt tillbaka till huset igen. Stegade upp för trappan, knackade på och sa att jag vill minsann ha den där hunden.
Och nu, 4 år senare, ligger han här brevid mig och snarkar. Det blev ingen Karibienresa, det blev många år av obeskrivlig kärlek istället. Han är smart, envis, mysig, jobbig, underbar, allt det där som en hund ska vara. Han har gett oss kärlek sen första stund och efter att ha haft Triton som första hund så kan man inget annat än att vilja ha fler av denna underbara ras.
